00:04:22
Panik i lägret
Ibland undrar jag om allt händer bara vissa perssoner. Nu är det Negativa saker och det verkar som om det är som ett svart moln som cirkulerar över oss. Att växa som jag gjorde va mörk men detta va förr och nu är nu.Men det fortsätter med motgångar. Allas livskartor har veck men i våran är det hål vilket gör att det tar så jäkla långtid att komma upp igen.
Nu har inte vi det värre än andra eller jo det har vi Fan visst de. Jag har blivit trött på att man skall släta över problematiken att allt är så jävla bra.
Ett utav barnen har börjat få psykoser och när man lever mitt i allt är det svårt att se att någon är sjuk. Man har inte någon distans. Vad är sjukt normalt och sjukt (sjukt) i utomstående kan det upplevas sjukt redan det vi klassar som normalt så detta är som en djungel.
Nu vissade han tydliga tecken genom att få så kraftiga ångest anfall så man springer runt och skricker/gråter och vet varken ut eller in. Sen så måste man hålla koll på alla människor som går förbi hemmet och att bo mitt i en storstad där det rör sig ca 5000- 10 0000 personer dagligen blir detta ohållsamt.
Som tur de så har vi en underbar läkare på BUP som hjälper oss/barnet. För att att bryta denna onda trend så har vi nu börjat med antipsykotiskt läkemedel "Quetiapine"
Nu måste vi ta bort alla intryck så här sitter vi nu .
Vi diskuterade sommaren som är på ingång . Hur gör vi ? vad skall vi göra nu ? vad kan vi göra ? Frågorna är många och svåra. Hur blir det med Vansbro ? Hur roligt är det att cykla vättern då det kräver en massa tid ifrån hemmet ? All träning man måste lägga för att göra saker för att jag tycker det är kul. Eller kul vet i fan just nu. Va är bäst???? för vem är mina beslut bäst ? Det är mycket att ta i beaktning.